1990 – DIF krossar Bajen med 9-1

Seger i Nackas Minne igen
Nackas minne var en inomhusfotbollsturnering med klubblag från Sverige och kringliggande länder arrangerat av Stockholmsalliansen. Namnet togs för att hedra Lennart ”Nacka” Skoglund som spelat i alla tre Stockholmslag. Turneringen spelade första gången 1977 och hölls på Johanneshovs Isstadion fram tills att Globen byggdes 1989.
Djurgården hade vunnit första året turneringen spelades i Globen och 1990 försvarade man fjolårets prestation när man åter vann turneringen efter finalseger med 2-0 mot Bajen. Blårandiga målgörare var Jens Fjellström och Ken Burvall.
Året innan hade DIF vunnit turneringen för första gången och tagit hem 100 000 i prispengar. Då var det ärkefienden Aik som besegrades i finalen och Krister Nordin(!) som avgjorde med det enda målet.


Foto: Jack Mikrut. Djurgår’n segrar i Nackas Minne igen och inkasserar 100 000 kr.

Efter att DIF vunnit två år på raken lades turneringen ned. Främsta orsak var huliganproblemen på läktaren och polisen ställde omöjliga krav för att säkra ordningen. Bl.a. att det måste vara en vakt per 20:e åskådare med tillhörande prislapp. Faktum var att det var en nästintill hopplös uppgift att hålla ordning på tre relativt stora stockholmsklackar som samtidigt stod på Globens nedre läkare.

Kuriosa är att sonson till Nacka Skoglund är den före detta Djurgårdsspelaren Jimmie Ölvestad.

 

SM-final med Mats Sundin
Hockeylaget hade gjort en otroligt stark säsong. Förlorade man en match, så vann man ofta stort mot nästa motståndare. DIF var återigen i final säsongen 1989/1990 med bl.a. en ung Mats Sundin i laget. Under den fjärde finalmatchen mot Färjestad hade Djurgår’n en massiv klack i Globen, den största på en hockeymatch fram till detta datum. T.o.m. sittplats var på tårna denna dag och stämningen var enorm.

Foto: Magnus Grabert. Bortamatch mot Färjestad under SM-finalen 1990.

Foto: Magnus Grabert. Massiv DIF-klack i Globen under avgörande finalen 1990.


Foto: Magnus Grabert. Fjärde finalmatchen mot Färjestad 1990.

Ryder den äldre klättrade upp på måldomarbåsets tak för att därifrån leda klacken. Taket klarade dock inte av vikten och Ryder for i backen och blev liggandes med halva måldomarbåset omkring sig i småbitar. Måldomaren satt nervöst kvar och undrade vad som hände bakom honom och på TV-sändningen hade Arne Hägerfors ett utlägg om att det var bedrövligt med dessa bråkstakar och att det säkert hade krävts tillhyggen för att förstöra måldomarburen…


Foto: Magnus Grabert. Fjärde finalmatchen mot Färjestad 1990..

En riktigt stor FBK-flagga (Samma färger som Italiens flagga) halades ned från övre etage. En klackprofil blev lack och försvann snabbt iväg i riktning mot flaggan och kom strax tillbaka med flaggan över axeln. Den slets snabbt sönder och eldades delvis upp.
Djurgår’n körde fullständigt över bollklubben från Karlstad och ledde med 4-0 i slutet av andra perioden samtidigt som ”vågen” rullade på läktaren. FBK gjorde sedan två mål varpå det var mållöst fram till slutminuterna av tredje perioden. Då gjorde kedjan med Micke, Challe & Garpen det förlösande målet och Globen fullkomligt exploderade av glädje. Hela Globen stod nu upp och sjöng och flera supportrar hade klättrat upp på plexiglaset för att ta sig in på isen och fira med spelarna. Den argsinta speakern uppmanade alla att återgå till sina platser då det var lite speltid kvar. Speakern hotade även med att dra in klackbiljetterna helt till nästa säsong om man inte följda uppmaningen. Supportrarna drog sig motvilligt tillbaka, tillfälligt, men efter slutsignalen stormades isen av segerrusiga supportrar. Fler och fler hoppade ned på isen och det blev smått kaotiskt när flera hundra tryckte på mot spelarna som stod nere vid ena sarghörnet. Några spelare såg lite besvärade ut tills supportrarna backade och lät laget göra sitt segervarv. Hyllningssångerna ville aldrig ta slut ”SM-Guld, SM-Guld, Äss MMM Guuuld!”. Efter matchen marscherade en stor del av klacken rakt genom stan och upp till Sergels Torg där några tog ett dopp i fontänen och sedan vidare till diverse pubar bl.a. Offside, Håkans Södergrens pub, som låg vid Pub Anchor på Sveavägen. Offside var relativt liten och fylldes fort. Många fick leta sig vidare till andra pubar där festen kunde fortsätta tills sent in på natten.

Foto: Okänd. DIF SM-guld 1990!


Foto: Magnus Grabert. DIF SM-guld 1990!

Klubbens 13:e guld i hockey var bärgat och man kunde se tillbaka på en otroligt stark säsong. DIF Hockey blev dessutom, som första västeuropeiska lag, Europamästare i hockey vilket var en makalös prestation vid tidpunkten.

Hockeylagets framgångar betydde mycket för Blue Saints och Djurgårdsklacken började växa sig större och större. Fram tills slutet av 80-talet hade Blue Saints ständigt varit mindre än Black Army men nu kunde Blue Saints börja matcha dem i både antal och sång på läktaren.
Blue Saints hade runt 900 betalande medlemmar och priset för medlemskap var 50 kr.

Artikel: SvD 1990-03-24. Polisen berömmer Djurgårdsklacken. Rätt unikt vid denna tid.

 

Vinnare av Svenska Cupen
Detta år vann DIF Svenska Cupen för första gången, genom att i finalen enkelt slå BK Häcken med 3-0. Djurgårdsklacken stod på Råsundas norra läktare. Två välkända klackprofiler, en punkare och en skinnboll, båda modell större, drog en medhavd vinare och höll låda på ståplats. Trots att alla skolungdomar kom in gratis på norra bestod klacken av knappt mer än ett 50-tal personer. Många trogna klackrävar lyste med sin frånvaro och Råsunda ekade väldigt tomt inför endast 3 357 betalande, som dessutom var utspridda på fyra läktare. Före match roade sig några med att plocka svart/gula halsdukar, där en senare lärare vann överlägset i antal råttfärgade halsdukar.

Bild: Knappmärke/badge från 1990.

Under sommaren genomfördes ryttar-VM i Sverige. Hästarna trampade fullständigt sönder Stadions gräsmatta och DIF förpassades åter till Råsunda-bunkern. Under några år kastades DIF runt mellan Råsunda, Stadion och Söderstadion. Många anser än idag att just detta är ett av de största övertrampen på vår förening som ledde till att Djurgår’ns identitet tillfälligt slogs i spillror. Klackens tillväxt hämmades säkerligen av dessa flyttar för att sedan ta fart efter EM 1992 och de flesta supportrar, oavsett lagtillhörighet, kan nog intyga betydelsen av att ha en fast hemmaarena för att utveckla sin supporterkultur.

Bild: Blue Saints medlemskort från 1990.

 

9-1 mot Bajen
Bortaderbyt mot Bajen blev riktigt stökigt för den lilla hoptryckta klacken på Söderstadions kortsida. Förlust på plan, Aik-ligister som smugit sig in och tog sig ton på Djurgårdsläktaren och stenkastning efter matchslut.

Hemmaderbyt blev desto mer lyckat då Bajen krossades med förnedrande 9-1 inför runt 9 000 betalande. Det är Djurgården Fotbolls enskilt största vinst i Allsvenskan än idag, drygt 30 år senare. Blue Saints upplevdes oftast ha yngst genomsnittsålder vid derbyn, men hade börjat bygga upp en ny kärna med tidiga 70-talister och inför matchen hade ett större antal Djurgårdare samling på en pub på Kungsgatan. DIF-klacken stod på Råsundas södra läktare och klacken var uppskattningsvis runt 500 man som stod upp, samt några hundra som satt ned vid sidan om.
Första målet var ett självmål signerat Bajens lagkapten. Sedan duggade målen tätt bakom ”Sveriges bästa målvakt” Per Fahlström och i paus stod det hela 4-0. Djurgårdsklacken var såklart i extas. Efter pausvilan hände en märklig sak då den sjungande kärnan av okänd anledning förflyttade sig till den tillfälligt byggda stålburen på södra nedre. Buren upptog en fjärdedel av läktaren och byggdes för de ”livsfarliga engelsmännen” inför EM 1992. Vi lär inte få se några fler ”spontanflyttar” av derbyklackar framöver p.g.a. dagens klackstorlek.
Lite småkomiskt när Bajenklacken, efter 0-7 i rumpan, sjöng ”Bajen leker”, de är ju inte direkt kända för att ha bra koll…

Djurgårdssupportern Marcus Stork fick en udda upplevelse på derbyt:

”Jag och Nicklas Thoned råkade gå in på Norra och hamnade bredvid Bajenklacken. Roliga incidenter kunde skådas allt eftersom målen ramlade in i Bajens kasse. En av dom lustigaste var pappan som var där med sina två barn i 5-6 års åldern. Någon gång i mitten av andra fick han nog och började kasta in kanelbullarna han hade med sig, till barnens stora förskräckelse.”

Hammarbys målvakt, lyckades vid ställningen 8-1 rädda en hög lyra och fick applåder av DIF-publiken, men inte ens det hjälpte då det strax efter rasslade till ånyo bakom Bajenkeepern.
Blue Saints-veteranerna Hertan och ”Spångis” spelade som vanligt på matchen. Hertan satte en peng på 6-1 och Spångis hade spelat 30 kr på resultatet 9-1. När det återstod 12 minuter av matchen gjorde DIF vårt nionde mål och deras sällskap, som satt på östra nedre läktaren och kände till matchspelet, blev överlyckliga. Man tjöt av glädje och några sprang ned till staketet och skrek ”håll igen Djurgår’n håll igen”. 9-1 gav 75 000 svenska i utdelning som räckte till en och annan bjudrunda efter matchslut på Harrys vid Hötorget. Det fantastiska resultatet förevigas på en t-shirt ”Ner och upp, upp och ner. Bajen ser vi aldrig mer… 9-1”.

Foto: Okänd. Överlyckliga Blåränder som precis gjort hela nio mål på Bajen.

Efter matchen hölls DIF-klacken kvar innanför grindarna på södra, medan polisen avvisade ledsna Bajare som tagit sig runt arenan ropandes ”Djurgårdssvin, saft och mazarin”.

På vägen hem hamnade den halvlyckade Bajenmålvakten Fahlström i bilkö, omgiven och utskrattad av idel DIF:are. Med sin sponsorbil från Hammarby Fotboll, med spelarnamn och stort Hammarbymärke, var det svårt att osedd smyga hemåt med skammen…

Före internet och mobiltelefoner så var det lite knepigt för den intresserade att ta reda på matchresultat. Matchen sändes inte på TV och Sportspegeln visade inte ens målen från matchen. Radio fanns såklart, likaså text-TV. Derbyresultat är givetvis extra viktiga och supporten Stefan Andersson, som var på Doningtonfestivalen i England vid tidpunkten, minns hur han fick reda på resultatet:

Jag ringde Oddsets telefonsvarare och hörde 9-1. Var tvungen att ringa tillbaka 3 ggr för att kontrollera att jag verkligen hört rätt…”.

Ingen i TV-soffan hade med andra ord sett några rörliga TV-bilder från denna klassiska match, tills det 14 år senare plötsligt dök upp en VHS-inspelning av matchen i sin helhet. Det visade sig vara DIF Fotboll själva som spelat in matchen för att studera i efterhand. Matchen pressades direkt på DVD av Järnkaminerna och blev självklart årets julklapp! [Länk]

Hammarby slutade sist och åkte ur Allsvenskan 1990.


Artikel: DN 1990-08-14. Djurgår’n krossar Bajen med hela 9-1.

Strax efter 9-1 matchen slog Djurgår’n Solnalaget med 2-1 och det var första gången sedan 1978 som DIF vann ett fotbollsderby mot Aik.

Fotbollen skildrades annars mest med problem i media, ibland med all rätt såsom det sönderslagna tåget efter bortamatchen mot Norrköping i näst sista omgången. Några besvikna supportrar hade tagit ut sin frustration på tågvagnens inredning och tidningsrubriken löd ”Här satt 90 förlorare” och en skakad konduktör berättade ”En kille ställde sig i vägen i dörren och drog ned byxorna. Andra hotade att de skulle slå mig på truten.”

Artikel: Aftonbladet 1990-10-03. Hårdare tag mot huliganerna tycker ordföranden i de tre supporterföreningarna.

 

Årsmötet 1990: Heilande som provokation i DIF-klacken
På årsmötet 1990 presenterades en ny halsduk. Halsduken var efterlängtad då den blivit rejält försenad, men tyvärr hade ett fel uppmärksammats. Det skulle varit gul/röda rutor men den röda färgen saknades vilket gjorde att halsduken dominerades av färgerna gult och blått. Några tyckte den färgmässigt var för lik Södertälje SK, men då halsduken redan var försenad beslutade man på årsmötet att inte skicka tillbaka halsdukarna.

Bild: Blue Saints efterlängtade halsduk med litet feltryck 1990.

Under denna period gjorde den unga publiken i Djurgårdsklacken oftast allt man kunde för att provocera så väl motståndare, ”vanligt folk”, och media. Detta för att få uppmärksamhet och rubriker. På så sätt kunde ett fenomen växa fram på ståplats som idag kan verka extremt märkligt, nämligen att ”heila” (göra Hitlerhälsning). Heilandet var populärt under några år och användes i allmänhet som en sjuk hälsning till vänner och mot motståndarfans. Ungefär som en extrem variant av ”dra åt helvete” för att visa hur galna och extrema vi var, inte flest men värst. Heilandet var även vanligt i Aik-klacken. Djurgårdaren Tomas Carlsson minns den tiden:

”Vid några tillfällen i Södertälje kom den beryktade nazistflaggan upp i DIF-klacken och alla körde nazist hälsning! Helt otroligt egentligen nu när man tänker efter men så var det! Det sjöngs om Karl den 12:e (Karl den 12:e hade 100 000 man och han var hjälte i vårt land – Sieg Heil) etc.”

Det skrevs en del i pressen om att ”nazister värvar unga på ståplats”. I tidningen ”DN på stan” svarade en 20 årig DIF-supporter: ”De har delat ut flygblad utanför arenan, men jag tror inte några i klacken är aktiva nazister”. Han är kortklippt men är inte skinnhuvud och berättar vidare att ”Djurgårdens fotbollslag har ju haft flera svarta killar i laget. När Steve Galloway till exempel gjorde mål älskade vi honom fast han är neger. Det var en jäkligt konstig situation.”
Steve Galloway var en av de första mörkhyade fotbollsspelarna i DIF. Han blev snabbt publikfavorit och kom att bli en av de populäraste spelarna även efter sin aktiva karriär i Djurgår’n.

Foto: Kenneth Hellman. Blue Saints styrelse 1990/1991.

På årsmötet tog man upp heilandet på matcher då det kommit en hel del klagomål från ledare och spelare. Det gick så långt att spelare började kritisera klacken och hockeylagets Arto Blomsten menade att klacken var illojal mot DIF p.g.a. heilandet och vissa opassande ramsor.
På årsmötet tog ordförande Abbe Törsleff upp detta med sina medlemmar ”Det finns väl ingen här som är nazist på riktigt?” varpå en herre reste sig upp med sträckt högerarm. ”Hmm, förutom *pip* dårå… ok, då lägger vi ned heilandet från och med nu”. I och med detta upphörde heilandet i princip helt på matcher.

Det skall dock nämnas att heilandet, eller andra nazistiska referenser som provokation, inte var något unikt för DIF-klacken vid denna tid utan användes inom fler subkulturer såväl i Sverige som i andra länder. I England hade t.ex. ”Sid Vicious”, gitarrist i det engelska punkbandet Sex Pistols, några år tidigare haft på sig en svastikatröja i syfte att provocera.

Artikel: Aftonbladet 1990-11-29. Ordförande Albert Törsleff och BS styrelse ryter ifrån.

 

Bild: Blue Saints T-shirt från 1990 som man var tvungen att betala i förskott.

 

Damallsvenskan
Damerna spelade mot ett av de minsta lagen DIF någonsin mött på Allsvensk nivå, Mallbacken . På bortamatchen till Mallbacken fick supportern Hasse åka med spelarbussen. Metropolen Mallbacken visade sig vara så liten så att till och med ingen i Sunne, två mil därifrån, visste var det låg.

”Busschaffisen började bromsa så sent att vi han åka UT ur Mallbacken innan han fick stopp på bussen och sedan fick vi backa tillbaka in i byn. Som en liten fingervisning om exakt hur jävla litet Mallbacken är…”, minns Hasse.

Damerna hade under en tid haft en del besök av glada och kramglada Djurgårdare på sina bortamatcher. Väl framme träffade man Roger Pettersson på parkeringen och lagets skyttekung Malin Swedberg  utbrast ”Men inte här också!” när hon såg Rogge.