Hockeyfinalen 1984 – ”Matte Alba har ingen näsa”
Hockeysäsongen 1983/1984 avslutades med att DIF fick möta arvfienden Aik i final. Under slutet av första finalmatchen blev Håkan Södergren tacklad av Gnagets stjärna, Mats Alba, och Södergren svarar med att slå klubban rakt över näsan på Alba. Det resulterade i matchstraff för nr 22 som dessutom fick två matchers avstängning och missade de resterande två finalmatcherna mot Aik. Stora rubriker dagen efter match om ”busen Södergren” och en bandageprydd Mats Alba snyftade i media ”Jag vill ha min näsa tillbaka…”.
Artikel: Expressen och GT 1984-03-26. Mats Alba och näsan.
Aik vann tyvärr ganska enkelt med 3-0 i matcher och Södergrens frånvaro påverkade självklart utgången. Klacken fick sig dock ett gott skratt och skanderade ”Matte Alba har ingen näsa!” så fort tillfälle gavs.
Artikel: SvD 1984-03-28. Mats Alba och näsan.
Samma näsa har blivit smått mytomspunnen i Djurgårdskretsar och tävlingar har utlysts med belöning till den som hittar snoken. Många säger sig ha sett den, men den lär aldrig kommit till rätta igen. Inte ens Södergren ville berätta vart den fanns, till en början. 27-28 år senare berättade slutligen Södergren vart den gamla sorknäsan finns idag:
”Näsan sitter kvar i skaftet på min gamla KOHO 221 klubba…”
Europacupen i ishockey
Efter finalförlusten var det dags att ladda om för kvalomgång två i Europacupen i ishockey. DIF ställdes mot de västtyska mästarna, EV Landshut. Egentligen hade DIF redan tilldelats segern och slutspelsplatsen var klar eftersom Landshut tidigare hade vägrat spela på fastställt datum och helt enligt reglerna tvingats lämna walkover. Tyska-, Svenska- och Internationella Förbundet tryckte emellertid på och ville till varje pris få till stånd en match. DIF gick med på detta men på villkoret att matchen spelades i Stockholm den 8 april. Matchens första period dominerades stort av DIF som vann skottstatistiken med förkrossande 24-4 men vi låg ändå under med 0-1 i paus. I andra och tredje perioden fick DIF utdelning för sin dominans och vann till slut med 5-1 inför 1 630 trogna. I och med detta hade DIF kvalificerat sig för slutspelet i Europacupen för första gången!
Bild: Pin från Europacupfinalen i ishockey 1984.
De svenska lag som tidigare kvalificerat sig till Europacupen hade ofta åkt hem med förlustsiffror som 1-8 och 1-13. Mycket på grund av att cupen låg väldigt tidigt på säsongen då svenska lag inte ens börjat med isträningen. Djurgår’n hade däremot tänkt ändra på detta och började isträningen redan i juli för att komma väl förberedda. Laget flög ned till Val Gardena, i nordöstra Italien, tre dagar före första match. Vid första träningspasset fick laget känna på den tunna luften då de befann sig på 1 200 meters höjd. Orken tog snabbt slut och de två dagarna som var kvar till match visade sig vara mycket användbara för att hinna acklimatisera sig.
Blue Saints hade tidigt börjat planera för resan och intresset var stort men när det väl kom till kritan så bangade många ur. Morgonen då bussen skulle avgå var det bara 35 personer som kom iväg. 32 killar och tre tjejer, alla i åldrarna 17-35 år. Ruther och Pacman hade dessutom försovit sig så Roger Pettersson i Blue Saints styrelse fick uppsöka närmaste telefonkiosk för att ringa och väcka dem. Som tur var bodde de båda söderut och kunde hämtas längs vägen. Det var en törstig samling supportrar som lämnade huvudstaden och det fanns gott om dricka på bussen och ännu mer inhandlades på färjan mellan Rödby och Puttgarden. Gudis höll på att missa bussen vid två olika stopp. Första gången var det någon skojare som hade låst igen toalettdörren med en trädgren och vid det andra tillfället hade han och en annan Djurgårdare hittat en pub uppe i bergen under ett busstopp och bussen började åka utan dem vilket resulterade i att de blev tvungna att springa/rulla ned för en lång slänt för att genskjuta bussen.
Någon gång på resan försvann en tändsticksask med suspekt innehåll och dess ägare höll på att vända in och ut på hela bussen i jakt på asken. Flickvännen till tändsticksaskens forne ägare passade dessutom på att rymma till Innsbruck med en annan kille. Efter lite medling kom flickvännen senare tillbaka men tändsticksasken återfanns aldrig. Den tappades antagligen redan vid pisspausen i Södertälje men senare på hemresan hoppade dess forne ägare av bussen och liftade ned till Amsterdam där nya tändsticksaskar inhandlades.
Foto: Patrick Rausko. Resan till Europacupen i ishockey i Italienska staden Val Gardena 1984.
Foto: Patrick Rausko. Utanför arenan i Val Gardena 1984.
Väl framme i Italien fick bussresenärerna inte bo i samma by som hockeylaget. Detta för att Djurgår’n inte ville bli störda inför de viktiga matcherna. Första matchen skulle spelas samma dag som Blue Saints buss anlände och det fanns lite tid att slå ihjäl innan matchstart. En av killarna fick för sig att besöka en lokal frisör. Frisören kunde inte ett ord engelska så Djurgårdaren sa ”Alles weck, alles weck” och det resulterade i en mohikan-frisyr som senare skulle uppmärksammas i italienska medier. Ett gäng Djurgårdare från Örebro fick för sig att gå upp till toppen av ett berg och det slutade med att man försökte stjäla en bil för att ta sig ned igen med skottlossning från en bilägare som följd.
Sedan var det hög tid att bege sig till den lilla byn där turneringen skulle spelas. Arenan var så nära en uterink man kunde komma. Det fanns i och för sig ett tak men det var inte hopbyggd med resten av arenan. Det var dessutom 30 grader varmt utanför så matcherna bröts med jämna mellanrum då man var tvungen att sätta igång de stora fläktarna för att blåsa bort den dimma som uppstod nere på isen. Ibland fortsatte matchen medan fläktarna var igång och DIF-spelarna kunde då få spela i kraftig med- eller motvind…
Foto: Patrick Rausko. Europacupen i ishockey i italienska staden Val Gardena 1984.
Foto: Patrick Rausko. Europacupen i ishockey i italienska staden Val Gardena 1984.
Första matchen var mot världens bästa klubblag på den tiden, CSKA Moskva, med idel landslagsmän och med Sovjetiska landslagstränaren Tichonov i båset. För de nedresta Djurgårdarna var det stort att träffa den Sovjetiska demontränaren men Tichonov var inte så sugen på att prata med de glada svenskarna.
Djurgår’n förlorade mot CSKA med 0-5 men var ändå med i matchen en bit in i tredje perioden då ställningen var 0-2.
Dagen efter matchen upptäckte de nedresta Djurgårdarna att dess närvaro hade uppmärksammats av lokalpressen. I tidningen stod det en del om matchen och att de även hade fint besök från Sverige som bestod av en mobb ledda av den sista mohikanen. Det stod att svenskarna stod, hoppade och låg ner på läktaren och att de hade en ljudvolym som man aldrig sett eller hört i en italiensk ishall.
På kvällen fick inte svenskarna gå ut från hotellet. Det var polisen som sagt till portiern på hotellet att låsa porten. Det resulterade i att några la en planka ut från ett fönster och över en mur. Sedan smet ett gäng ut på stan. Man drack en del öl på lokala ställen i närheten och sedan begav man gick tillbaka till hotellet. Bankade på dörren till hotellet för att sedan bli insläppta av portiern. Det var ok att komma in men ingen fick gå ut. Gänget tog sedan några öl på hotellet innan de gick ut samma väg igen. När man kom tillbaka en andra gång och bankade på hotelldörren var portiern inte alls lika glad. Det slutade med han ringde polisen som kom förbi och den praktiska plankan försvann…
Foto: Patrick Rausko. Europacupen i ishockey i italienska staden Val Gardena 1984.
Foto: Patrick Rausko. Europacupen i ishockey i italienska staden Val Gardena 1984.
En av Djurgårdarna skröt en morgon om att han tagit en springnota ute på stan. När han sedan gick in på hotellets pub och beställde en öl fick han räkningen ifrån gårdagens spagetti bolognaise. Det gäller att komma ihåg vart man kört springnota ifrån…
En yngre Djurgårdare kom stolt släpandes på en back öl som han köpt jättebilligt i den närmaste supermarketen. Vad ynglingen inte kontrollerade var att hela flaket bestod av alkoholfritt…
Flera Djurgårdare var oroliga att matchen mot CSKA skulle sitta i benen på spelarna när DIF två dagar senare skulle möta tjeckiska mästarna HC Dukla Jihlava. DIF gjorde åter en mycket bra match och ledde med 1-0 när det endast återstod fem minuter av full tid. Alla Djurgårdsspelarna verkade tro att matchen var avgjord och drog ned på tempot vilket tjeckerna utnyttjade och några tillfälliga situationer senare låg vi plötsligt under med 1-3 och andraplatsen var därmed förlorad.
Foto: Patrick Rausko. Europacupen i ishockey i italienska staden Val Gardena 1984.
Sista matchen mot tyska mästarna Dynamo Berlin blev sålunda betydelselös. DIF förlorade även denna match (5-3) och åkte hem med noll poäng i bagaget. Lite missvisande då DIF under två matcher spelat jämt mot absolut toppmotstånd och där CSKA Moskva och HC Dukla Jihlava tillsammans innehöll över 20 landslagsspelare. CSKA Moskva blev till slut Europamästare efter en hård final mot tjeckerna. Man skulle kunna säga ”som vanligt” då CSKA i princip vann 20 år på raken med något undantag. Deras dominans stoppades först 1990 av självaste Djurgårdens IF.
Efter matchen stannade hälften av Djurgårdarna kvar i matchbyn. Man ville träffa spelarna och hitta på lite bus på stan. Detta resulterade i en hel del blåmärken, eftersom den italienska polisen sköt med gummikulor.
David ”Superfan” Ash
Hockeyns styrelse var trött på läktarvåldet och fortsatte med lattjo experiment som man trodde skulle stävja detta. Bland annat trodde de att det skulle bli lugnare om klacken inte fick lika mycket utrymme att sjunga på ståplats. Lagom till slutspelet flög man över en herre från Kanada vid namn David Ash, mera känd som ”Superfan”. Denna ”Superfan” var en heltidsanställd ”hejaklacksledare”, som sprang omkring längst ned på läktarna och försökte dra igång publiken. Han hade en skylt i handen med texten ”GO” på den ena sidan, och ”Vrål” på den andra sidan, som han höjde mot publiken och som då skulle svara med ett ”vrååål!” eller ett ”gooo!”. Samma ”Superfan” var det som startade ”vågen” för första gången i Sverige på Hovet.
Bild: David ”Superfan” Ash:s visitkort från 1984.
Det gjorde ont i många Djurgårdshjärtan när denna inhyrda tjänst skämde ut föreningen å det grövsta och hela idén med ett ”Superfan” uppfattas senare som något sjukt pinsamt, nästan svårt att förstå hur det kunde vara möjligt. Höjdarna i föreningen var däremot mycket belåtna med tilltaget.
”Matcharrangemang i särklass. Det är trevligt och tilltalande att gå på Djurgårdens hemmamatcher. Ta bara initiativet med ’Superfan’. Vilken idé och vilken publikstämning vi fick. Ja, Djurgårdens hockey kan sägas bilda skola för hur man arrangerar en elitseriematch så att publiken trivs runt isovalen” , skrev Berth Sundin ordförande i DIF överstyrelse.
Mr Ash var även med på en av supporterbussarna till bortamatchen mot Färjestad. På bussen fanns många generösa Djurgårdare och Kanadensaren blev till slut skitfull. Ash blev dock mer accepterad efter ett tag, han fick trots allt igång den trötta sittplatsen på Hovet. DIF Hockey frågade Blue Saints styrelse om Superfan fick stå i klacken men där blev det nej.
Mr Ash var även den som startade sången ”Kom igen Djurgår’n kom igen” som även trycktes på en halsduk.
Bild: David ”Superfan” Ash 1984.
Tuffa Djurgårdsspelare
Detta år var första gången supportrarna kunde köpa säsongskort till Hovets ståplats, det s.k. ”VIP-kortet”. Kortet kostade 350 kr och innehöll biljetter till samtliga hemmamatcher inklusive derbyn.
Till hockeysäsongen 1984/1985 hade Leif Boork tagit farväl och som ny tränare för hockeylaget tog man in Gunnar ”Svesse” Svensson. Tränarbytet innebar dock inte att DIF blev snällare utan snarare tvärtom. Tommy Sandlin och Stig Salming kritiserade öppet DIF för deras ”brutala spel” och kallade det för ”våldshockey”. DIF vann utvisningsligan med hela 426 utvisningsminuter, eller 11,8 utvisningsminuter per match.
Artikel: Expressen 1984-10-03.”Busen” Södergren matchhjälte. Black Army byter namn till ”Pierre Bäckmans gulsvarta armé”, enligt Bajenskribenten…
Årets matchtröja blev kontroversiell på grund av figuren som höll i skölden. Det var Svenska Spel som hade köpt reklamplats på bröstet. Svenska Spel ville lyfta fram deras nya ”Joker-spel” där man på tipstalongerna kunde kryssa för ”Vill du spela Joker?” som en extra chans att vinna. Jokern gillades inte på en annars snygg tröja. I paus kördes en ”ny rolig tävling för publiken” där man skulle gissa vilken profil som dolde sig bakom Joker-dräkten på jumbotronen.
Bild: Matchtröja ishockey modell 1984/1985.
I mitten av säsongen skedde en historisk premiär då matchen DIF – Luleå på Hovet även sändes live i Delfinens Ishall i Luleå. Tekniken som användes kallades för Closed Circuit Television” och var ganska dyr inledningsvis. Krävdes 3 000 åskådare i Delfinen för att täcka kostnaderna.
Djurgården vann denna säsong samtliga derbyn mot både Aik och Bajen. Det var bra uppslutning i klacken på derbymatcherna då Hovets tårtbit ofta fylldes. Under ett hockeyderby var sektionen bredvid Djurgårdsklacken fullkomligt nedlusad med Gnagare som var på sitt sämsta humör. En senare Black Army-ordförande, med kopplingar till en MC klubb, stod och spottade genom stängslet och drog fingrarna över halsen mot några 15-åriga grabbar på Blue Saints sektion. Grabbarna käftade självklart tillbaka och när Djurgårdaren Mange ska gå upp och köpa en korv i periodpausen är det en Gnagare som drar en flaggpinne genom ett hål i stängslet. Flaggpinnen träffade Mange i bakhuvudet och han började blöda kraftigt. Som bandage användes den nyinköpta Blue Saints-halsduken som fick sitta runt huvudet resten av matchen.
”Den nerblodade halsduken blev aldrig sig lik igen och mamma blev inte direkt överförtjust av det inträffade”, minns Mange.
Bättre gick det för ”Pappa Baloo”, en tvåmeters raggare från Södertälje, när en Aik:are skickade in en flaggpinne av PVC-rör genom staketet. Pappa-Baloo stoppade helt sonika pinnen med handflatan och skickade tillbaka pinnen rakt i ansiktet på Gnagaren som blev liggandes och fick hämtas av ambulans.
Bild: Blue Saints medlemskort 1984.
Svagt intresse för fotbollen i division 2
När fotbollssäsongen drog igång harvade fotbollslaget vidare i division två och intresset bland supportrarna hade svalnat en del efter två missade kval. Det märktes speciellt på bortamatcherna där det fina bortasnittet hade avtagit rejält till det andra året i division 2.
Bild: klistermärke som trycktes upp 1982 när DIF Fotboll åkte ur högsta serien.
”Det upplevdes nog inte längre lika upphetsande att åka till ställen som Västerås och Eskilstuna för att kolla på fotboll och VSK:arna var ju efter höstmatchen 1982 inte längre intresserade av att möta oss”, minns Tommy Berg.
Säsongen avslutas med att fotbollslaget inte riktigt nådde fram till kvalplats detta år utan föll på målsnöret med en poäng för lite.